Bloggåret 2011

Den 13 juli firade jag 40 år som Connemara-ägare!
Här med de hästar som fanns hemma för dagen.
Saknas gör Myristica, för tillfället hos fodervärd.

I oktober stod paddocken äntligen någorlunda färdig. Tyvärr blev inte underlaget idealiskt, så den har inte använts så mycket ännu. Men jag räknar med att det kommer att jobbas på att göra det mer ändamålsenligt framöver.

En annan sak jag gärna vill nämna, trots att det inte direkt berör mina nuvarande hästar eller mig personligen, är det genombrott som skett kring fenomenet "defekta hovar" i Connemara-rasen. Ända sedan jag på 1990-talet råkade ut för att få 2 Connemaror med anmärkningsvärt dåliga hovar, har jag antagit att det funnits en klar ärftlig faktor där. Vidare efterforskningar tillsammans med enstaka andra personer har bara gjort att jag blivit alltmer övertygad, men dessvärre har jag också insett att det i avelsföreningarna i olika länder och inte minst här i Sverige, funnits intresse av att dölja och tysta ner det här från folk i maktposition, som av allt att döma agerat i eget intresse, dvs de har haft avelsdjur som gett problemet och de har varit medvetna om det, men valt att agera "ovetande". De har hävdat att "det finns inga bevis för att det är ärftligt" och sedan vägrat att diskutera saken mer. Klart att det inte finns några bevis för att det är ärftligt, då vare sig veterinärer eller hovslagare verkar veta om att problemet finnns, och knappt någon annan heller. Och det ligger ju i förnekarnas intresse att se till att ingen ärftlighet blir bevisad, trots att indicierna är starka. För i så fall så skulle det ju innebära att de bryter mot landets djurskyddslagar, som förbjuder avel där det finns en risk för att avkomman drabbas av svåra ärftliga sjukdomar. Alltså är det väldigt behändigt att genom att sopa problemet under mattan och förneka att det finns, fortsätta att upplåta sina hingstar till avel för ovetande och inte ont anande stoägare, som sedan inte har en aning om vad det är för fel på hovarna på deras föl. Kriminellt vill jag kalla beteendet. Men tydligen helt okej om man sitter i hög maktposition och är ett välkänt namt i avels-Sverige och även utanför landets gränserL.
Under 2011 skapades en internationellt sammansatt forskningsgrupp av folk med erfarenhet av prolemet, som ansåg att något måste göras, och på kort tid har gruppen uppnått ganska fantastiska resultat. Den har fått kontakt med genetiker i bl a USA, som visat intresse för att försöka hitta den/de gen(er) som orsakar problemet, som under det senaste året kommit att kallas "Hoof Wall Separarion Syndrome" (HWSS). För närvarande analyseras blodprover från ett 50-tal olika Connemaror vid UC Davis i USA. Förhoppningsvis kommer ett test för att hitta anlagsbärare att finnas inom en överskådlig framtid. Och med ett sånt test blir det möjligt att göra "säkra parningar" där det inte finns någon risk för att avkomman ska få HWSS, utan att man behöver kassera anlagsbärare från aveln.
Det har verkligen varit jättespännande och känts som en stor förmån för mig att under det gångna året få vara med och ha insyn i forskningsgruppens arbete. I gruppens utåtriktade arbete ingår en "press release" som släppts på de flesta språk som talas i de länder där Connemaran finns, samt en blogg, där man kan finna det mesta av den information om HWSS som är känd för närvarande. Bloggens adress är connemara-pony.blogspot.com.